torsdag 19 september 2013

En överraskningarnas dag!

Den 31 augusti så gifte jag mig ju med Gogummans pappa, min stora kärlek...

Jag tänkte berätta kort om den dagen, då jag själv tyckte att den var mycket lyckad.
Min kärlek hade tidigare friat och vi var båda överens om att vårt giftermål skulle handla om OSS, inte om dyra kläder, bordsplaceringar eller toastmasters.
Jag, framför allt, ville inte stå nervös inför en fullsatt kyrka och knappt veta vad som hände.
Jag är en typiskt introvert människa och för mig kändes det viktigt att jag skulle minnas den här dagen, och verkligen känna mig närvarande och lugn.

Den 31 augusti skulle släkten vi har här i Västerås ha sk lyktfest/ljusfest i min brors kolonistuga som ligger vid Svartån. Man tänder en massa lyktor, umgås, äter gott och bara har det trevligt. Kvällen brukar avrundas med lite kräftor.
Vi berättade inte för släkten (mer än min bror och hans familj) att vi skulle gifta oss.
Vi tog hjälp av min brors familj och "lurade" i alla att min brorsdotter skulle uppträda (på vilket sätt och med vad framgick aldrig, hihi). På så vis kunde vi utan problem göra en nedsänkt scen - vilket vi enkelt gjorde genom att flytta alla möbler från altanen och ställa upp dom på gräsmattan - och gräsmattan vart på så vis en läktare.
Scenen dekorerade vi med lyktor och blommor.

När det så var dags hade alla samlats nere vid stugan, alla utom vi (som numera alltid är sena). Min bror och hans dotter sa att de skulle hämta en kompis till dottern som skulle vara med och uppträda. Istället åkte de och hämtade oss. Under tiden fick resten av släkten sätta sig på läktaren.
Min bror släppte av oss + min brorsdotter en bit i från stugan och återvände till stugan. Han sa där att vi var på gång.
Vi mötte upp prästen (samma som vi hade vid dopet) och tillsammans med henne gick vi till stugan.

Helt ovetandes satt släkten med ryggen emot oss och väntade på min brorsdotter. Jag, Kärleken och prästen väntade bakom stugan medan min brorsdotter (tillsammans med Gogumman) gick fram. Hon gick först fram och lämnade Gogumman till sin mamma. Efter det så gick hon fram till min pappa, gav honom ett paket och bad honom hålla i det. Sedan räckte hon en ask med servetter till min mamma och gick sedan ner och ställde sig på scenen.
Slutligen knäppte hon i gång en bandspelare och höll sedan upp ett hjärta.

Följande musik hördes...



Strax därefter började jag och min kärlek gå in med prästen bakom oss. Musiken porlade ut i den svala brisen och lyktornas sken speglade sig flackande mot svartåns mörka yta.
Den första som vände på sig och fick syn på oss var min moster som utropade: "Å herregud" innan hon började gråta, hihi. Innan vi ens ställt oss tillrätta på scenen var min mamma rödgråten.
Allt var så vackert och prästen sa att Svartån samt den grönska bortom ån, som likt en grön vägg har växt upp under sommaren, fick vara dagens altare.

Vi lovade att fortsätta att älska varandra i nöd och lust. När det var dags för ringarna vände sig prästen till min pappa och sa att "dom har ju du". Pappa skakade på huvudet och protesterade osäkert. Prästen sa då: "Du fick väl ett litet paket alldeles nyss". Förvånat såg pappa ner på paketet som min brorsdotter hade räckt honom och började sedan med fumliga händer öppna det. Givetvis fanns ringarna i paketet och han räckte över dom till prästen :-)

Allt var såååå fint och både min mormor och min farmor var överförtjusta över att ha få bevittnat detta.
Givetvis önskar vi att andra delen av släkten, som bor 60 mil bort, också hade kunnat varit med. Det var dock omöjligt om vi skulle kunna hålla det hela på den nivå vi ville ha det.

Det var en underbar dag och nu delar hela vår lilla familj samma efternamn.
Jag tycker det känns så härligt att vara förälskad i en person och inse -
Han är min man!

13 kommentarer:

  1. Håller med dig fullständigt & visst är det härligt att få berätta oxå :) man kan inte skriva eller förklara sina känslor just den dagen för allt är så speciellt & härligt att du känner så & tack för att du delar det med oss här ...önskar dig en ljuvlig fredag kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad är det man brukar säga... det hjärtat tänker på pratar munnen om :-) Kram

      Radera
  2. åh så underbart vackert och ljuvligt känslosamt med den vackra musiken och överraskningen och att få vara ute i den vackra svenska sommaren
    tack för att du delade med dig av din/er fina dag
    GRATTIS än en gång till er båda, eller ännu hellre, er alla tre
    kramar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillade att du gillade att få ta del av mitt babbel :-) Å tack återigen för gratulationen! Kram

      Radera
  3. Grattis! Och vilket vackert minne, det blev verkligen er alldeles egna speciella dag! Vi gifte oss kommunalt, med bara min bästa vän på plats (han videofilmade) och sen drog vi i väg på bröllopsresa till Italien. Vi mellanlandade i Stockholm och åt middag med våra familjer, men annars var det inga mer än vi som var inblandade i vår dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det blir bäst om man följer sitt eget hjärta. Givetvis är ju den saken lättare om båda tycker samma sak :-) Er vigsel är i min smak, inte tillkrånglad och krystad utan fylld av allt det ni själva önskade ha med. Ett vackert minne!

      Radera
  4. Åååå vilken vacker historia.
    Vilket minne. Både för er och gästerna.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var underbart, å släkten lär minnas den dagen ;-) kram

      Radera
  5. Så vackert minne!
    Ha nu en fin söndag på dig!
    Kramen!

    SvaraRadera
  6. Hallå Åsa :)

    Så fint bröllop!!
    Vad kul att överraska alla :D

    Jag vill också gifta mig utomhus (om jag ska gifta mig nångång..frågan kommer ju aldrig och man är ju lite gammaldags av sig o villl att mannen ska fria ;) )

    Vi måste försöka ses innan du börjar jobba!
    Nu har vi varit sjuka alla typ sen A började dagis :(
    Men vi får försöka styra upp nåt med Marie...

    Ha det gott!
    Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var verkligen lyckat :-)

      Jag är glad att kärleken friade, men jag vet inte om jag skulle gå och vänta flera år... det viktigaste är ju inte själva frågan egentligen.
      Vad tror du ska till för att han ska gå ner på knä då? ;-) Han har ju en underbar tjej! Han kanske bara väntar på rätt ögonblick utan att hitta det. Lätt hänt! Bättre å bara slå till :-) Eller han kanske tror du förväntar dig 1000 vita duvor, en orkester, handstöpta ljus i guld och 3 rätters på en restaurang i Paris ;-)

      Kram

      Radera
  7. Haha!!
    Vi var på banken för ett tag sen och pratade om huslån då sa han:
    nu måste vi gifta oss!
    Jag skojade och sa jaha och frågan kom på banken.
    Hon vi pratade med skrattade..

    Just nu handlar det nog om att vi inte har råd!
    Vi vill gifta oss på olika sätt tror jag!
    Jag tror han inte vill stå i centrum. Inget kyrkbröllop vill han ha.
    Ingen fest heller egentligen.
    Han skulle vilja gifta sig i stadshuset tror jag.
    Inte värst romantiskt..
    Jag kan tänka mig att gifta mig ute.
    T ex här utanför oss under körsbärsträdet.
    Jag vill ha bröllopsfest.
    Vi får väl kompromissa på nåt sätt :)
    Men lite romantik vill man ju gärna ha med i det hela så det inte bara sker av praktiska skäl,haha..

    Kram kram

    SvaraRadera